Jag såg för några timmar sedan på Facebook att en vän hade delat några bilder på en växt som gav huden på människor och djur brännskador och extrema blåsor..
Jag bestämde mig för att kolla upp den och tyckte växten verkade bekant. Jag vet att den är bekant för jag har själv plockat dem från vägkanter till exempel. Det roliga är, jag trodde inte de var farliga. Jag har till och med haft dem i små vasar. Ingen av mina familjemedlemmar eller jag själv har blivit skadade från dem. Men jag antar att man måste vara allergisk mot dem för att det ska bli reaktioner på huden.
Det här inlägget kommer handla kortfattat om Björnloka.
 
Allting som skrivs under här, har kommit från sidor från Google, tidningar och/eller Wikipedia. För att använda materialet här, läs andra hemsidor också och kopiera inte detta till skolmaterial.
 

Idag kommer inlägget handla om: Björnloka
 
Björnloka (Heracleum sphondylium) även kallad Björnfloka, är en art i familjen flockblommiga växteroch förekommer naturligt från Europa till Kaukasus, västra Sibirien och nordvästra Afrika.
 
Björnlokan är en stor, grov och flerårig ört, som tämligen allmänt förekommer på ängar och vägkanter genom större delen av Sveriges floraområde, ungefär upp till polcirkeln. Den blommar under högsommaren. Den är lätt igenkänd bland de mer storväxta flockblommiga växterna genom sina vita till gröngula kronblad och breda bladflikar, i synnerhet hos de nedre bladen. Delfrukterna, som är starkt plattade, känns igen på de breda oljegångarna, som inte når ner till fruktens bas. Örtståndet är beklätt av styva hår.
 
Underarter
  • Vit björnloka (subsp. sphondylium) - har vita blommor och kantblommorna i flocken är större än de övriga.
  • Sibirisk björnloka (subsp. sibiricum) - har gulgröna blommor som alla är ungefär lika stora.
  • subsp. alpinum - från Jura, odlas ibland som prydnadsväxt i Sverige.
Ytterligare europeiska underarter är:
  • subsp. benearnense
  • subsp. elegans
  • subsp. trifoliolatum

Användning

De unga bladen kan användas som kål eller spenat. Det berättas, att man förr även använde avkoket av denna växt, som är ganska sockerrik, till bryggande av mjöd och likör.

Giftighet

Björnlokan kan orsaka stor sveda om den kommer i kontakt med huden hos människor. Björnloka och jätteloka innehåller furanokumariner som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning (fotosensibilisering). Brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden.

Förgiftningar genom förtäring av växten är inte kända hos människan.

 

För mer infomation hittar ni på Google och/eller på Wikipedia.

Seven

Björnloka

Allmänt Kommentera
 
Jag såg för några timmar sedan på Facebook att en vän hade delat några bilder på en växt som gav huden på människor och djur brännskador och extrema blåsor..
Jag bestämde mig för att kolla upp den och tyckte växten verkade bekant. Jag vet att den är bekant för jag har själv plockat dem från vägkanter till exempel. Det roliga är, jag trodde inte de var farliga. Jag har till och med haft dem i små vasar. Ingen av mina familjemedlemmar eller jag själv har blivit skadade från dem. Men jag antar att man måste vara allergisk mot dem för att det ska bli reaktioner på huden.
Det här inlägget kommer handla kortfattat om Björnloka.
 
Allting som skrivs under här, har kommit från sidor från Google, tidningar och/eller Wikipedia. För att använda materialet här, läs andra hemsidor också och kopiera inte detta till skolmaterial.
 

Idag kommer inlägget handla om: Björnloka
 
Björnloka (Heracleum sphondylium) även kallad Björnfloka, är en art i familjen flockblommiga växteroch förekommer naturligt från Europa till Kaukasus, västra Sibirien och nordvästra Afrika.
 
Björnlokan är en stor, grov och flerårig ört, som tämligen allmänt förekommer på ängar och vägkanter genom större delen av Sveriges floraområde, ungefär upp till polcirkeln. Den blommar under högsommaren. Den är lätt igenkänd bland de mer storväxta flockblommiga växterna genom sina vita till gröngula kronblad och breda bladflikar, i synnerhet hos de nedre bladen. Delfrukterna, som är starkt plattade, känns igen på de breda oljegångarna, som inte når ner till fruktens bas. Örtståndet är beklätt av styva hår.
 
Underarter
  • Vit björnloka (subsp. sphondylium) - har vita blommor och kantblommorna i flocken är större än de övriga.
  • Sibirisk björnloka (subsp. sibiricum) - har gulgröna blommor som alla är ungefär lika stora.
  • subsp. alpinum - från Jura, odlas ibland som prydnadsväxt i Sverige.
Ytterligare europeiska underarter är:
  • subsp. benearnense
  • subsp. elegans
  • subsp. trifoliolatum

Användning

De unga bladen kan användas som kål eller spenat. Det berättas, att man förr även använde avkoket av denna växt, som är ganska sockerrik, till bryggande av mjöd och likör.

Giftighet

Björnlokan kan orsaka stor sveda om den kommer i kontakt med huden hos människor. Björnloka och jätteloka innehåller furanokumariner som är irriterande på hud, särskilt om huden utsätts för solbestrålning (fotosensibilisering). Brännskadeliknande symtom med kraftig hudirritation, rodnad och blåsor, som kan bli stora och smärtsamma. Besvären kan kvarstå i veckor, eventuellt även ärrbildning och mörkfärgning av huden.

Förgiftningar genom förtäring av växten är inte kända hos människan.

 

För mer infomation hittar ni på Google och/eller på Wikipedia.

Seven