Sveriges historia är beskrivningen av Sverige i det förflutna, och av det som innan statsbildning på medeltiden skulle komma att bli Sverige. Det område som idag utgör södra Sverige var sannolikt bebott i de perioder under senaste istiden när landisen inte täckte hela området. Historiska kronologier inleds dock vanligen med bosättningen av Skandinavien när isen drog sig tillbaka för gott, vilket tog sin början för omkring 13 000 år sedan. Landet bosattes först söderifrån via vad som idag är Danmark, senare även från andra väderstreck, och hela dagens Sverige var befolkat några tusental år senare. En stor förändring inträffade när den jordbrukande trattbägarkulturen inflyttade med början för cirka 6200 år sedan, liksom med bronsålderns och järnålderns inträde.
Namnen Svearike (Swēorice) och svitjod ("sveafolket") förekommer första gången i det anglosaxiska Beowulfkvädet (i en handskrift bevarad från 1000-talet)[1], och förmodas ursprungligen ha använts som benämning på en statsbildning av okänd storlek med centrum i Gamla Uppsala, styrd av svear (folkgrupp troligen första gången omnämnd i skrift av den romerske historikern Tacitus år 98 e.Kr. som "svioner").
Sverige har 25 landskap vars ursprung går tillbaka till forntiden. Ännu under medeltiden fungerade många landskap (även kallade land) som självständiga politiska enheter med egna landskapslagar och landsting. Landskapen grupperas i tre landsdelar, Götaland, Svealand och Norrland.
Som förvaltningsenheter har landskapen i Sverige ersatts av indelningen i län genom regeringsformen 1634 och landskapen saknar sedan dess politisk eller administrativ betydelse. Sådana uppgifter sköts av län och landsting. De svenska landskapen saknar idag all form av politisk betydelse men används fortfarande flitigt i kulturella och historiska sammanhang. Många människor känner en betydligt större samhörighet med landskapet än med länet de bor i, det är landskap snarare än län som svenskar brukar ange som sin hembygd. Vissa undantag finns dock. I nordligaste Sverige refererar man till exempel oftare till Norrbottens län och Västerbottens län än till landskapen Lappland, Norrbotten och Västerbotten. Stockholm och Göteborg, som delas av landskapsgränser, är också områden där landskapsidentifikationen är svag.
Det finns även många exempel på att invånarna i ett landskap använder sig av just landskapet för att stärka sin egen kulturella identitet. Inom turistnäringen används ofta landskapen i marknadsföringsyfte. De flesta idrottsförbund i Sverige är indelade efter landskap, även om länsindelning också förekommer (Västerbotten/Norrbotten/Stockholm/Göteborg). Svenska runstenar och föremål i Statens historiska museums samlingar grupperas efter landskap. Sveriges Radio P4 har lokala kanaler för tolv av landskapen. I tio av Uppsalas studentnationer samlas studenter från 13 landskap.
Monarken ger landets prinsar och prinsessor hertigtitlar över ett eller flera landskap. Att vara föremål för dessa titlar, som saknar all praktisk betydelse, är landskapens sista offentliga funktion. Denna tradition går tillbaka till vasatiden då Sveriges landskap tilldelades vapen och gavs rang som antingen hertigdömen eller grevskap. Denna indelning bestod fram till den 18 januari 1884, då samtliga Sveriges landskap fick tillåtelse att använda hertigkrona över sina vapensköldar.
Fram till 1000-talet, vid Sveriges kristnande, var asatro den dominerande religionen. Från reformationen under 1530-talet fram till 2000 var landet officiellt lutherskt, där svenska kyrkan var statskyrkan. Sverige är världens nästminst religiösa land. Religionssociologiska undersökningar visar att 46–85% av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke-troende (på Gud). År 2008 var ändå 72,9 % procent av alla svenskar formellt sett medlemmar i den kristna lutherska kyrkan Svenska kyrkan. År 2009 var 71,3% av svenskarna medlemmar i kyrkan, nästan 2% mindre än 2008. Mindre än fyra procent av medlemmarna i svenska kyrkan går i kyrkan under en genomsnittlig vecka. Runt två procent är regelbundna deltagare.
Flera andra religiösa grupper finns representerade i det svenska samhället. Judarnas historia i Sverige kan spåras tillbaka till 1600-talet. Till följd av invandring finns det även ett märkbart antal muslimer, så väl som syriska kristna. Invandring, mestadels från Polen och forna Jugoslavien, är även anledningen till den snabba tillväxten av katolska kyrkan i Sverige. Den muslimska gruppen, gick enligt lösa definitioner till 400 000 personer år 2006. Av muslimerna uppskattas 5%, eller 20 000, vara praktiserande (de deltar i fredagsbönen och ber fem gånger om dagen). Det finns även mindre grupper av buddhister, hinduer och Bahá'íer. Bland de övriga finns enstaka som praktiserar modern asatro och traditionell samisk schamanism.
För mer info om Sverige, sök på Google.
Seven
Sverige
Allmänt KommenteraSveriges historia är beskrivningen av Sverige i det förflutna, och av det som innan statsbildning på medeltiden skulle komma att bli Sverige. Det område som idag utgör södra Sverige var sannolikt bebott i de perioder under senaste istiden när landisen inte täckte hela området. Historiska kronologier inleds dock vanligen med bosättningen av Skandinavien när isen drog sig tillbaka för gott, vilket tog sin början för omkring 13 000 år sedan. Landet bosattes först söderifrån via vad som idag är Danmark, senare även från andra väderstreck, och hela dagens Sverige var befolkat några tusental år senare. En stor förändring inträffade när den jordbrukande trattbägarkulturen inflyttade med början för cirka 6200 år sedan, liksom med bronsålderns och järnålderns inträde.
Namnen Svearike (Swēorice) och svitjod ("sveafolket") förekommer första gången i det anglosaxiska Beowulfkvädet (i en handskrift bevarad från 1000-talet)[1], och förmodas ursprungligen ha använts som benämning på en statsbildning av okänd storlek med centrum i Gamla Uppsala, styrd av svear (folkgrupp troligen första gången omnämnd i skrift av den romerske historikern Tacitus år 98 e.Kr. som "svioner").
Sverige har 25 landskap vars ursprung går tillbaka till forntiden. Ännu under medeltiden fungerade många landskap (även kallade land) som självständiga politiska enheter med egna landskapslagar och landsting. Landskapen grupperas i tre landsdelar, Götaland, Svealand och Norrland.
Som förvaltningsenheter har landskapen i Sverige ersatts av indelningen i län genom regeringsformen 1634 och landskapen saknar sedan dess politisk eller administrativ betydelse. Sådana uppgifter sköts av län och landsting. De svenska landskapen saknar idag all form av politisk betydelse men används fortfarande flitigt i kulturella och historiska sammanhang. Många människor känner en betydligt större samhörighet med landskapet än med länet de bor i, det är landskap snarare än län som svenskar brukar ange som sin hembygd. Vissa undantag finns dock. I nordligaste Sverige refererar man till exempel oftare till Norrbottens län och Västerbottens län än till landskapen Lappland, Norrbotten och Västerbotten. Stockholm och Göteborg, som delas av landskapsgränser, är också områden där landskapsidentifikationen är svag.
Det finns även många exempel på att invånarna i ett landskap använder sig av just landskapet för att stärka sin egen kulturella identitet. Inom turistnäringen används ofta landskapen i marknadsföringsyfte. De flesta idrottsförbund i Sverige är indelade efter landskap, även om länsindelning också förekommer (Västerbotten/Norrbotten/Stockholm/Göteborg). Svenska runstenar och föremål i Statens historiska museums samlingar grupperas efter landskap. Sveriges Radio P4 har lokala kanaler för tolv av landskapen. I tio av Uppsalas studentnationer samlas studenter från 13 landskap.
Monarken ger landets prinsar och prinsessor hertigtitlar över ett eller flera landskap. Att vara föremål för dessa titlar, som saknar all praktisk betydelse, är landskapens sista offentliga funktion. Denna tradition går tillbaka till vasatiden då Sveriges landskap tilldelades vapen och gavs rang som antingen hertigdömen eller grevskap. Denna indelning bestod fram till den 18 januari 1884, då samtliga Sveriges landskap fick tillåtelse att använda hertigkrona över sina vapensköldar.
Fram till 1000-talet, vid Sveriges kristnande, var asatro den dominerande religionen. Från reformationen under 1530-talet fram till 2000 var landet officiellt lutherskt, där svenska kyrkan var statskyrkan. Sverige är världens nästminst religiösa land. Religionssociologiska undersökningar visar att 46–85% av Sveriges befolkning kan kategoriseras som ateistisk, agnostisk eller icke-troende (på Gud). År 2008 var ändå 72,9 % procent av alla svenskar formellt sett medlemmar i den kristna lutherska kyrkan Svenska kyrkan. År 2009 var 71,3% av svenskarna medlemmar i kyrkan, nästan 2% mindre än 2008. Mindre än fyra procent av medlemmarna i svenska kyrkan går i kyrkan under en genomsnittlig vecka. Runt två procent är regelbundna deltagare.
Flera andra religiösa grupper finns representerade i det svenska samhället. Judarnas historia i Sverige kan spåras tillbaka till 1600-talet. Till följd av invandring finns det även ett märkbart antal muslimer, så väl som syriska kristna. Invandring, mestadels från Polen och forna Jugoslavien, är även anledningen till den snabba tillväxten av katolska kyrkan i Sverige. Den muslimska gruppen, gick enligt lösa definitioner till 400 000 personer år 2006. Av muslimerna uppskattas 5%, eller 20 000, vara praktiserande (de deltar i fredagsbönen och ber fem gånger om dagen). Det finns även mindre grupper av buddhister, hinduer och Bahá'íer. Bland de övriga finns enstaka som praktiserar modern asatro och traditionell samisk schamanism.
För mer info om Sverige, sök på Google.
Seven