Det är en kronisk sjukdom som det ännu inte finns något bot för och man vet inte heller varför den uppstår. Det finns dock olika behandlingar att tillgå för att minska symptomen.
Eventuella orsaker och samband - Orsakerna är ännu inte helt klarlagda, men arv är en faktor, ofta tillsammans med olika miljöfaktorer.
Forskning visar att dioxiner kan ha ett samband med framkallande av endometrios. Flera studier påvisar samband mellan endometrios och högre värden av dioxiner.
Symptomen är flera och individuella, den allra vanligaste är extrem menstruationssmärta. Vissa kvinnor med svårare endometrios har ont hela tiden utan uppehåll, medan ett fåtal med en lindrigare variant inte har ont alls, utan sjukdomen upptäcks i samband med ett annat kirurgiskt ingrepp. Svårigheter att få barn förekommer, men omfattar ej alla kvinnor med endometrios, omkring 60% av alla kvinnor med endometrios har normal förmåga att bli gravida.
En vida spridd myt om sjukdomen är att den enbart drabbar vuxna kvinnor. Detta är helt felaktigt, även flickor i tonåren kan vara drabbade även om deras symptom ibland kan vara lindrigare på grund av att endometriosen inte hunnit få så stor utbredning.
En annan myt är att sjukdomen försvinner efter en graviditet. Detta sker inte heller, men vissa kvinnor upplever endometriosen som lite mindre besvärande efter att de fått barn.
Det är väldigt vanligt att endometriosdrabbade kvinnor söker hjälp för alla olika symptom de har utan att inse att de alla har ett sammanhang, och bland annat därför är det svårt att uppskatta antalet som är drabbade, det antas finnas ett stort mörkertal.
En del drabbade uppger även till exempel magproblem (liknande IBS) och smärtor vid urinering. Dessa symptom uppträder särskilt under menstruation och ofta även i samband med premenstruella besvär.
Symtom kan vara:
- Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som för vissa kan förvärras i slutet av menstruationen
- Riklig menstruation, vissa drabbade kan blöda över en deciliter blod per menstruationstillfälle
- Samlagssmärta
- Smärta vid användning av tex. tampong
- Smärta i korsryggen och ut i benen
- Smärta när man kissar eller har avföring
- Förstoppning och/eller diarré
- Trötthet, utmattning
- Feber
- Infektionskänslighet
- Ofrivillig barnlöshet
- Depression
Man kan lida av endometrios även utan att ha ovanstående symtom, och man kan också ha någon eller några av symtomen och ha andra symtom som inte står här ovan. Man kan även ha dessa symtom utan att ha endometrios. Endometrios yttrar sig väldigt olika hos olika människor, och det är ofta orsaken till att det tar så lång tid att ställa diagnos- genomsnittstiden för korrekt diagnos ligger mellan 5-10 år.
Sjukdomen går i skov och har en tendens att återkomma och ge upphov till varierande smärttillstånd, trötthet samt subfertilitet/ infertilitet.
Smärtan behöver inte vara i proportion till utbredningen eller antalet endometrioscystor. Mikroskopiska cystor är ofta väldigt aktiva och producerar prostaglandiner (en substans som framkallar smärta), något som kan förklara de allvarliga symtomen som ofta hittas hos patienter med små cystor och liten utbredning av endometrios.
Behandling - Ofta sätts en diagnos via en så kallad titthålsoperation. Sjukdomen går inte att bota, bara att lindra. I riktigt svåra fall kan livmodern behöva avlägsnas, men i de flesta fall ges bara lindring, i form av starkare smärtstillande medel som till exempel starkare doser av naproxen och/eller opioidpreparat/morfinderivat som till exempel kodein (verksam substans i till exempel Citodon, Panocod) och tramadol (Tiparol, Tradolan) eller dextropropoxifen (Dexofen). I riktigt svåra fall kan ännu starkare opioider, till exempel morfin, ketobemidon (Ketogan), metadon, buprenorfin (Temgesic) med mera övervägas.
P-piller har även visat sig kunna minska smärtan för vissa, men för andra patienter har p-pillerbehandlingen motsatt verkan. Somliga antidepressiva medel av tricyklisk typ (TCA), till exempel amitriptylin (Tryptizol) och klomipramin (Anafranil) kan ha effekt genom att på ej ännu ordentligt dokumenterad väg blockera smärtsignalerna.
En annan metod är att använda olika hormonbehandlingar (gestagener, GnRH-analoger), som försätter patienten i klimakteriet på kemisk väg för att på så sätt kunna "svälta ut" livmodervävnaden. Behandlingen passar heller inte för personer med anlag för blodpropp eller stroke utan kan rent av vara farlig hos dessa.
En i sammanhanget "ny" variant av smärtlindring som många patienter upptäckt är så kallad TENS, transkutan elektrisk nervstimulering.