historiskfakta.blogg.se

Okay. Bokstavligt talat tog jag en historisk uppgift på blodigt allvar sista året i högstadiet. Så allvarligt att jag siktade in mig på just en punkt att jag glömde bort allt annat som handlade om 1500-talet. Lärde mig fyra olika svenska författare också utantill, två av dem var Selma Lagerlöf och August Strindberg, som jag sedan skrev om under ett svenskprov.

Jag lärde mig Henrik den VIII av Englands hela liv utantill. Bokstavligt. Alltså memorerade allt om allt som fanns skrivit om honom. Jag var riktigt inne på att få veta varför han haft sex fruar och varför han blev just den första stora kungen som fick skilja sig och tog bort katolska kyrkan och skapade The Church of England.

Jag använde mig av faktan jag kunde om honom under de två första åren på gymnasiet också!

Här kommer lite fakta och efter det så kommer jag skriva om hans alla fruar och hur de dog/överlevde honom osv.

 

Henrik VIII (efternamnet: Tudor) av England, född 28 Juni 1491, död 28 Januari 1547, var son till kung Henrik VII av England och dennes drottning Elizabeth av York, yngre bror till kronprins Arthur (som dock avled 2 april 1502, 15 år gammal. Yay, Henrik blev kung istället!) samt far till efterträdarna Edvard VI, Maria I  (the real Bloody Mary!) och Elisabet I (en av mina idoler!). Han blev kung av England 1509, då han efterträdde sin far, som den andre engelske monarken av huset Tudor och förblev kung till sin död. (Ja, vi har förstått att alla kungar från förr var det). 

Han är känd för att varit gift sex gånger och för att vara den brittiske monark som utövat mest obegränsad makt. Betydelsefulla händelser under hans regeringstid var brytningen med den romersk-katolska krykan (där Påven bor) och den följande etableringen av den självständiga Engelska kyrkan, klosterupplösningen och föreningen av England och Wales till ett rike.

Flera viktiga lagar drevs igenom under hans tid vid makten, däribland flera lagar som skilde den engelska kyrkan från den romersk-katolska och gjorde honom till överhuvud för kyrkan i England, lagarna Laws in Wales Acts (1535-1542), som förenade England och Wales till ett rike, Buggery Act 1533, som var den första lagen mot sodomi i England, samt Witchcraft Act (1542), en häxerilag, som bestraffade "åkallande eller frambesvärjande av onda andar" med döden.

Henrik VIII är känd för att varit en skicklig vadslagare och tärningsspelare. Han var i sin ungdom duktig i flera idrotter. Han var även en duktig musiker, författare och poet. Enligt en legend ska han ha skrivit den populära folksången "Greensleeves" (Men det tror jag inte på förrän motsatsen bevisas!) och även Pastyme with Good Company. Han bidrog till uppförandet och förbättrande av flera byggnader, däribland King's College Chapel vid universitetet i Cambridge, Christ Church College vid universitetet i Oxford, slottet vid Hampton Court, Nonsuch Palace i Surrey och kyrkan Westminster Abbey i London.

 

Första frun av sex fruar.

Katarina av Aragonien

 

Katarina av Aragonien, född 16 december 1485 i Alcalá de Henares i Spanien, död 7 januari 1536 i Cambridgeshire i England, var drottning av England från 11 juni 1509 till 23 maj 1533. Hon var yngsta barn till Isabella I av Kastilien och Ferdinand (Tjuren ni vet, lol. Nä, det var inte roligt..) II av Aragonien samt syster till Johanna den vansinniga. (Kan hon varit vansinnig, måntro?).

 

1501 avreste Katarina till England från Spanien för att gifta sig med prins Arthur av Wales och den 14 november 1501 vigdes de i Sankt Pauls-katedralen. Den 2 april 1502 avled dock Arthur av svettsjukan (måste varit svettigt!) och man är inte säker på om deras äktenskap någonsin fullbordades. Efter Arthurs död bortlovades hon till hertig Henrik av York, ja den blivande kungen Henrik VIII (daah!). De åtta år som följde mellan att Arthur dog och att Katarina och Henrik vigdes kantades av diplomatiska problem mellan Spanien och England samt Katarinas isolering, sjukdom och fattigdom. När Henriks far kung Henrik VII dog den 21 april 1509 fanns dock inget kvar som hindrade giftemålet och de vigdes den 11 juni samma år.

 

Med Henrik VIII fick Katarina en dotter, den blivande Maria I. Utöver detta fick Katarina flera missdall och de fick även några dödfödda barn, vilket fick Henrik att successivt tröttna på henne, då han oroade sig för huset Tudors dynastiska framtid. Detta i komination med kungens förälskelse i Anne Boleyn gjorde att han ville få äktenskapet med Katarina ogiltigförklarat för att gifta sig med Anne. Annulleringen av Katarinas och kung Henriks äktenskap låg till grund för den engelska reformationen.

 

Andra frun av sex fruar.

Anne Boleyn

 

Anne Boleyn, född 1501 eller 1507, död 19 maj 1536 i Towern, London (avrättad, halshuggen), var Henrik VIIIs av England andra fru och mor till Elisabet I av England, samt även markisinna av Pembroke. Genom sitt giftermål med Henrik kom hon också att bli en nyckelfigur i den politiska och religiösa omvälvning som inledde den engelska reformationen. Hon var dotter till Sir Thomas Boleyn och hans maka Lady Elizabeth Howard, och därmed mer högadlig än både Jane Seymour och Catherine Parr, två av Henrik VIIIs senare gemåler. (Älskar  Hon utbildades i Frankrike, främst som hovdam hos Frans I:s gemål drottning Claude. Därefter återvände hon till England 1522.

Två år senare förälskade sig Henrik VIII i henne och inledde sin uppvaktning. Anne stod emot hans försök att förföra henne och göra henne till sin älskarinna, som hennes syster Mary hade varit. Henrik försökte annullera sitt äktenskap med Katarina av Aragonien, så att han i stället skulle kunna gifta sig med Anne. När det stod klart för honom att påven Klemens VII inte skulle godkänna denna annullering inleddes den religiösa brytningen mellan England och den Romersk-katolska kyrkan.
Ärkebiskopen av York Thomas Wolsey avsattes från sin post som lordkansler, en avsättning som Anne påstods ligga bakom, och senare utsågs familjen Boleyns kaplan, Thomas Cranmer, till William Warhams efterträdare i Canterbury. Bröllopet mellan Henrik och Anne ägde rum den 25 januari 1533. Det dröjde dock fyra månader, till den 23 maj samma år, innan Cranmer offentligt ogiltigförklarade äktenskapet mellan Henrik och Katarina. Fem dagar senare förklarade han äktenskapet mellan Anne och Henrik giltigt. Kort därefter blev Henrik och ärkebiskopen bannlysta av påven. Till följd av äktenskapet bröt engelska kyrkan med Rom och kom i stället under kungens kontroll.
Anne kröntes till drottning av England den 1 juni 1533. Senare samma år, den 7 september, födde hon en flicka, som senare skulle komma att bli Elisabet I. Anne misslyckades med att snabbt få någon manlig avkomma och två år efter bröllopet försökte man ersätta henne. Trots att bevisen mot henne inte var övertygande anklagades Anne Boleyn 1536 för äktenskapsbrott, incest och högförräderi. Hon halshöggs på Towern den 19 maj samma år. Hennes tid som drottning varade i tusen dagar. Efter dottern Elisabets kröning vördades Anne som den engelska reformationens martyr och hjältinna, särskilt i John Foxes verk. Under århundradena har Anne Boleyn inspirerat till eller omnämnts i åtskilliga verk. Hon har kommit att kallas "den mest inflytelserika och betydelsefulla regentgemålen England någonsin haft.

Tredje frun av sex fruar.

Jane Seymour

Jane Seymour, född mellan 1507 och 1509 på godset Wolfhall i Savernake, Wiltshire, död 24 oktober 1537 på Hampton Court Palace, Middlesex, var en engelsk drottning, kung Henrik VIII:s tredje hustru från 1536 till sin död. Hon påbörjade sin bana vid hovet genom att anställas vid Katarinas av Aragonien hovstat. Katarinas äktenskap med Henrik VIII förklarades ogiltigt 1533, och han gifte sig istället med Anne Boleyn. Jane tvingades då återvända hem till Wolfhall, och där vänta på äktenskapsförfrågningar. Då inget lämpligt äktenskap kunde arrangeras anställdes hon vid okänd tidpunkt även vid Annes hov.
1536 skall Jane ha träffat Henrik VIII för första gången, och kungen uppvaktade Jane, trots att Henrik och Anne var gifta. Anne skall ha funnit Jane sittande i Henriks knä, och då ställt till med en stor scen. Den 19 maj 1536 avrättades Anne, och dagen efter förlovades Henrik och Jane officiellt. Den 30 maj gifte de sig, och den 4 juni utropades Jane till drottning. Hon kröntes dock aldrig, då Henrik ville vänta med kröningen tills en son fötts. 1537 blev Jane gravid. Den 12 oktober födde hon Edvard, som senare kom att efterträda Henrik som kung. Förlossningen, som hade varit svår, utdragen och plågsam ledde dock till att Jane insjuknade i barnsängsfeber och avled den 24 oktober. Hon begravdes kungligt i St. George's Chapel, Windsor, och är den enda av Henriks drottningar som fått dela hans gravrum. Efter Jane tog det tre år innan han tog en ny hustru. Som mor till Henriks ende överlevande son anses Jane ofta ha varit den hustru Henrik hållit främst.
Sitt hov höll hon mycket strikt, och medan Anne hade många fester och stor lyx, präglades Janes hov av regler, moral och etikett, som vid brott kunde leda till förvisning från hovet. Jane, likt resten av hennes familj, var konservativ och katolsk.

Fjärde frun av sex fruar

Anna av Kleve

Anna av Kleve, född 22 september 1515 i Düsseldorf, död 16 juli 1557 på Chelsea Manor i London, blev Henrik VIII:s av England fjärde fru och Englands drottning 1540. Hon var dotter till hertig Johan III av Kleve, ett litet hertigdöme vid Rhens nedre lopp, i nuvarande Tyskland, och dennes hustru Maria av Jülich-Berg. Tolv år gammal trolovades hon med den blivande Frans I av Lothringen, men trolovningen upphävdes 1535. I samband med detta letade Henrik VIII efter en ny hustru, sedan Jane Seymour dött. Thomas Cromwell, kungens rådgivare, föreslog Anna för att kunna sluta ett förbund med Annas bror Vilhelm V av Kleve, och därigenom skapa ett nätverk mot påven, Paulus III.
1539 sändes Hans Holbein d.y. för att porträttera Anna för Henriks räkning, och det ledde till att Henrik friade. Äktenskapsfördraget undertecknades den 4 oktober samma år. Resan till England blev lång och mödosam, och försenad eftersom Annas far dött kort före, och detta föranlett att varken hennes mor eller bror kunde följa henne. När Henrik, vars tålamod på grund av förseningen brustit, slutligen fick träffa Anna var han inte alls nöjd med hennes utseende, och uttryckte att det inte stämde med hans förväntningar.
Den 6 januari vigdes de ändå i Greenwich, men äktenskapet fullbordades aldrig. Hon förblev jungfru, trots att de ofta delade säng. Den besvikna konungen fick dock upp ögonen för en annan kvinna: Katarina Howard. Hon tilldelades mark i april och fick ytterligare gåvor i maj. Omkring pingst kom misstankar fram om att Katarina var gravid, vilket innebar att kungen fick bråttom att avsluta äktenskapet med Anna.
Cromwell arresterades den 10 juni. Den 24 juni transporterades Anna till Richmond Palace ; förmodligen i tron att hon skulle få en semester, men den 25 juni anlände en delegation som förklarade att äktenskapet var ogiltigt. Den 6 juli hade äktenskapet upplösts, och den 9 juli antog parlamentet ett beslut som sade att äktenskapet mellan Henrik och Anna var ogiltigt. När Anna själv underrättat Vilhelm V om detta betraktades äktenskapet som formellt upplöst, och Anna tilldelades ett antal egendomar på vilka hon bodde resten av sitt liv, tills hon dog den 16 juli 1557.

Femte frun av sex fruar.

Katarina Howard

Katarina Howard  född (antagligen någon gång) 1521, död 13 februari 1542, var engelsk drottning och Henrik VIII:s av England femte hustru. Hon tillhörde en av Englands främsta adelsfamiljer vars huvudman hertigen av Norfolk fick se två av sina syskonbarn bli både drottningar och halshuggna; Katarina och Anne Boleyn. Katarina Howard tillhörde genom sin familj också den konservativa falangen vid hovet och väckte stor missunnsamhet hos de reformerta.
Katarinas släkt hade fiender som inte var förtjusta i att Henrik valde henne som hustru. Den 2 november 1541 överlämnade en av dem, ärkebiskop Thomas Cranmer, ett brev till Henrik som anklagade Katarina för att ha älskare och ha begått äktenskapsbrott. Hon avrättades den 13 februari 1542 genom halshuggning då hon dömts för högförräderi, efter att ha haft ett förhållande med en av kungens hovmän, Thomas Culpeper. Katarina erkände dock aldrig otrohet, eller något fullbordat förhållande med Culpeper.

Sjätte frun av sex fruar.

Katarina Parr

Katarina Parr, född 1512, död 5 september 1548, var drottning av England och Irland och den sista av Henrik VIII:s hustrur. Hon gifte sig med Henrik VIII den 12 juli år 1543 och blev därmed den fjärde hustrun som kungen valde bland sina egna undersåtar. Katarina Parr blev änka när kungen avled år 1547. Hon är den engelska drottning som varit gift flest gånger, då hon sammanlagt hade fyra äkta makar.
Katarina byggde upp en god relation till kungens tre barn, och hon deltog personligen i planeringen och genomförandet av Elisabets och Edvards uppfostran och utbildning. Båda dessa barn kom att bli engelska monarker. Hon var även med och påverkade kungen då han lät stifta den tredje lagen om successionen år 1543, som återinsatte båda döttrarna Elisabet och Maria i tronföljden trots att båda förklarats illegitima.
Katarina utsågs till regent från juli till september år 1544 då Henrik befann sig på fälttåg i Frankrike, och i den händelse kungen skulle mista livet hade han utfärdat order att Katarina skulle förbli regent tills prins Edvard blev myndig. I sitt senare testamente gjorde dock kungen ingen föranstaltan om att ge Katarina något ämbete eller inflytande över statens affärer. På grund av Katarinas protestantiska böjelser väckte hon fiendskap bland de inflytelserika katolska rådgivare som gjorde allt som stod i deras makt för att undergräva kungens förtroende för henne. Henrik lät beordra att Katarina skulle arresteras år 1546, men drottningen lyckades åstadkomma en försoning med kungen. Katarinas bok Prayers or Meditations blev det första litterära verk av en engelsk drottning som publicerades under författarens eget namn. Efter kungens död agerade Katarina förmyndare åt Elisabet, och hon publicerade ytterligare en bok, The Lamentations of a Sinner.
Sex månader efter kungens död gifte änkedrottningen om sig med sin fjärde och sista make, Thomas Seymour, 1:e baron Seymour av Sudeley. Äktenskapet blev kortlivat då Katarina avled i september 1548, antagligen till följd av barnsängsfeber.