Poseidon var en havs- och flodgud i grekisk mytologi. Han var även jordbävningarnas och hästarnas gud. Sjömän tillbad Poseidon i hopp om ett lugnt hav och offrade hästar i havet till hans ära.[källa behövs] Hans kännetecken är treudden, hästen och fisken. Poseidon var son till Kronos och Rhea, storebror till himmelsguden Zeus och lillebror till dödsguden Hades, samt make till Amfitrite. Med Amfitrite hade han sonen Triton. Han delade herraväldet över världen med sina syskon. Liksom sin yngre bror Zeus hade han ofta erotiska eskapader utanför äktenskapet. I romersk mytologi motsvarades han av Neptunus.
Hades var i grekisk mytologi dödens gud och härskaren över underjorden, som även den kallas Hades.
Som underjordens härskare styrde Hades över de döda och över mineralrikedomarna. Hans kännetecken är ett ymnighetshorn och en osynlighetshätta. I den romerska mytologin motsvarades Hades av Pluto och/eller Orcus.
Hades var son till Kronos och Rhea, storebror till Zeus och Poseidon, och var själv far till Macaria, den välsignade dödens gudinna. I den första världsordningen delade Kronos tre söner världen mellan sig: Zeus tog himmelen, Poseidon havet och Hades underjorden.
Hades var kall, sträng, och utan nåd, men han ansågs inte vara ond. Hans mantel - i vissa berättelser förekommer en hjälm - gjorde sin bärare osynlig och användes bland annat av Perseus när han skulle döda gorgonen Medusa.
Hades var gift med Persefone som han rövade bort från hennes mor Demeter. När Hades förde Persefone till dödsriket bad Demeter, som var skördens och fruktbarhetens gudinna, Zeus att hjälpa henne. Då han vägrade såg hon till att det förblev vinter på jorden så länge hennes dotter befann sig i Hades. Zeus tvingades då förhandla med Hades om att låta Persefone komma tillbaka till jorden. Det fanns emellertid en slags förbannelse som innebar att den som ätit någonting i dödsriket, oavsett hur litet, aldrig kunde bli helt fri från underjorden. Precis innan Persefone skulle lämnade dödsriket gav Hades henne därför en kärna från ett granatäpple att äta. Konsekvensen blev att Persefone fick vistas på jordytan under två tredjedelar av året och i Hades under en tredjedel av året. När Persefone är hos sin man i underjorden låter hennes mor Demeter det vara vinter så att ingenting kan växa. När Persefone tillfälligt får lämna dödsriket låter Demeter grönskan återvända till jorden och det blir vår igen.
Hera var äktenskapets och barnafödelsens gudinna i grekisk mytologi. Hon var gift med sin bror Zeus och var Olympens drottning. Hennes föräldrar var Kronos och Rhea. Bland Heras barn återfinns Ares, Hebe, Hefaistos, Eris, Eileithyia (med Zeus), Pasithea (med Dionysos), samt kentaurerna (med Ixion). Hon var även Herakles styvmor. Vintergatan består enligt myten av hennes bröstmjölk. Hennes kännetecken är liljan, kon och påfågeln. Påfågeln symboliserar stolthet. Hera ansågs vara en hämndlysten och straffande gudinna mot dem som förargat henne och dem som begick äktenskapsbrott. Hon förföljde ständigt sin otrogne makes älskarinnor, bland annat genom att låta dem drabbas av veckolånga förlossningar, förvandla dem till djur eller ta dem av daga. Hera vakade över kon och dess mjölk. Hon tillbads främst av kvinnor. Dyrkan av Hera förekom i hela Grekland, men särskilt i Sparta. Heras romerska motsvarighet är Juno.
Athena eller Pallas Athena var vishetens och krigets gudinna i grekisk mytologi. Hennesattribut var sköld, lans, olivträd och uggla. Zeus ville ha Metis och jagade henne runt hela tiden. Metis förvandlade sig till olika djur för att lura honom men han var ständigt efter henne. En dag får Zeus reda på av ett orakel att Metis första barn skulle vara en dotter och sedan en son som skulle ta ner honom från tronen. För att förhindra detta smickrade han Metis tills hon sänkte garden, sedan åt han upp henne. Vad Zeus inte visste var att Metis redan var gravid och efter att han slukat henne tillverkade hon en rustning åt sin kommande dotter. Hamrandet gjorde att Zeus fick en kraftig huvudvärk. Han skrek så det hördes överallt. Hermes förstod att det var något på tok och bestämde att man skulle öppna hans huvud. Han sade till Hefaistos (andra förekommer beroende på källan) som slog med en hammare och öppnade hans skalle. Ur hans skalle kom Athena upp fullvuxen och i rustning. Athena var hård och modig i strider som var till för att försvara hem från fiender. Hon var gudinnan över städer, hantverk, olivträdet och visheten. Hon uppfann trumpeten, flöjten, vagnen, skeppsbyggarkonsten, plogen och mycket annat som blev till nytta för mänsklighetenoch civilisationen. Hennes evige följeslagare var en uggla.
Athena uppträdde med olika attribut vid olika tillfällen:
- När hon uppträdde som hantverkarnas och konstnärernas beskyddare kallades hon Athena Ergane.
- Det var som Athena Parthenos, Jungfrun Athena, hon tillbads vid templet Parthenon påAkropolisklippan.
- Hon uppträdde som stridens gudinna under namnet Athena Promacho.
- Som Athena Polias, stadens Athena, var hon staden Aten och Akropolis-templets skyddsgudinna.
- Hette Minerva i den romerska mytologin.